När festen är över
Efter en tisdag av Mintuu-orgies dvs. En "vän" som bjuder dig på Mintuu-shotar tills det inte går längre, tills du bestämmer dig för att spela shotglas-biljard som sluta i glassplitter på bordet och en smått arg men mest bekymrad bartender som frågar "Så hur tar du dig hem ikväll då?". Sedan en onsdag som tillbringades på en kompis lillasysters studentskiva där det bjöds på både Fernet, Jägermeister (farligt, farligt) och en hop av artonåringar vars idé om fest är att supa sig själv under bordet (helst så att man kräks) och sedan tjafsa med ordningsvakten om att man visst har rätt att köpa mera alkohol i baren, känner jag mig i alla fall färdig festad för en helg som inte ens anlänt ännu. Hur okej är det på en skala?
Knullkompisar?
När en man berättar att han gärna hade velat vara knullkompis med dig om du bott närmare, ja, då vet jag inte riktigt - Ska man ta det som en komplimang eller nedlåtande? Jag menar, jo visst han vill ligga med dig (hur svårt det nu kan vara att få en man att vilja det?) men samtidigt har han då fått för sig att du skulle vara mottaglig för något sådant . Nej, nu är man tydligen ritkigt sexuellt frigjord också.
När någon går bort..
Så vad gör man när ens närmaste vän ringer och berättar att en i hennes familj har gått bort, helt plötsligt. Vad kan jag göra? Om jag kunde skulle jag göra det ogjort men ja, det kan jag inte. Det känns som om allt jag kan göra är att komma med dumma kliché aktiga kommentarer "Allt kommer bli bra" etc etc. men hur många gånger kommer hon inte få höra det ändå? behövs verkligen mina kommentarer också? Nej, allt jag kan göra är att vara där och lyssna. Om jag så ska lyssna till öronen blöder, för hon är min bästa vän och åtminstone det är hon värd.
True story .
Suck. Bakis som få, efter alldeles för många Fishermanfriends shotar igår . Så nu ligger jag här i sängen nerpackad bland kudddar och inser att jag inte tänker röra mig på minst tjugofyra timmar. Överlevnadsinstinkten lär ju ta över om en stund, så pass mycket att jag kan ta mig ut i köket och fixa något att äta men annars.. här ligger jag.
Mitt problem är?
Ja, jag är arg. Jag har varit arg i en månad (på ett ungefär) Jag är arg på allt och alla. Arg på världen i helhet. De flesta mornarna vaknar jag upp och inser att det inte finns så mycket att sträva efter, världen är en ondsint plats full med idioter som på ett eller annat sätt kommer att förstöra för dig. De flesta nätterna går jag och lägger mig med en tanke om att solen aldrig kommer dyka upp igen.
Jag önskar att jag kunde tro på ett bättre värld men det gör jag inte. jag önskar att jag fortfarande kunde ha samma tanke om den plats vi lever på som barnen. Jag önskar jag kunde leva i nuet - fånga ögonblicket och bara vara men det kan jag inte. För jag har sett för mycket, varit med om för mycket, gjort för mycket.
Jag är dryg på ett sådant sätt att folk reagerar och kanske är det för att jag är trött på att dölja saker och ting? Kanske är jag dryg för att jag har gett upp? Kanske är jag dryg för att jag insett att i slutändan så dör man ensam och det finns ingenting att göra åt saken.
Jag önskar att jag kunde tro på ett bättre värld men det gör jag inte. jag önskar att jag fortfarande kunde ha samma tanke om den plats vi lever på som barnen. Jag önskar jag kunde leva i nuet - fånga ögonblicket och bara vara men det kan jag inte. För jag har sett för mycket, varit med om för mycket, gjort för mycket.
Jag är dryg på ett sådant sätt att folk reagerar och kanske är det för att jag är trött på att dölja saker och ting? Kanske är jag dryg för att jag har gett upp? Kanske är jag dryg för att jag insett att i slutändan så dör man ensam och det finns ingenting att göra åt saken.
Vad är ditt problem?!
Två dagar i rad har jag blivit kallad "dryg" och då inte menat den vanliga jag-drygheten som mina vänner är så bekanta med att de inte ens märker den längre utan Dryg med det stora D:et. Som i "VAD är ditt problem?"
Och när jag sitter på nattbussen hem i en blandning av berusning och doften av gammal spya precis vid bussdörren reflekterar jag över det. Vad är mitt problem? En del av mig, ja förmodligen den onyktra delen börjar tro att jag kommer att sluta som Grinchen. Den gröna jäveln även innan han träffar Cindy Lou Who. Bli en gammal ensam ond tant som sitter i en två någonstans med numret till störningsjouren i minnet för att kunna ringa så fort grannen höjer volym på tv:n eller stänger sin dörr hårt. Den andra delen av mig som hoppas på att jag snart ska nyktra till - hon funderar fortfarande.
Och när jag sitter på nattbussen hem i en blandning av berusning och doften av gammal spya precis vid bussdörren reflekterar jag över det. Vad är mitt problem? En del av mig, ja förmodligen den onyktra delen börjar tro att jag kommer att sluta som Grinchen. Den gröna jäveln även innan han träffar Cindy Lou Who. Bli en gammal ensam ond tant som sitter i en två någonstans med numret till störningsjouren i minnet för att kunna ringa så fort grannen höjer volym på tv:n eller stänger sin dörr hårt. Den andra delen av mig som hoppas på att jag snart ska nyktra till - hon funderar fortfarande.
Hela tjocka släkten
Om bara en och en halvtimme är det julafton. En del av mig är glad att julafton bara är en gång om året, för tusan vad krävande det är! Träffa hela tjocka släkten och vara så där härligt artig, vara med om olika sorters "intervjuer" och besvara samma frågor om skolan och min utbildning trehundrasjuttioåtta gånger.. Le och tacka när man får klappar som man absolut inte har någon nytta för och som förmodligen kommer hamna längst bak i garderoben. Ja, det är helt enkelt inte bara julmust, pepparkakor och Janssons frestelsen som står på schemat. Sen kan man ju i och för sig vakna upp på den positiva änden av sängen och inse att det är tanken som räknas när det kommer till klapparna, att man ska vara glad över sin stora tjocka släkt för alla har inte en sådan och så finns det ju alltid glögg och Baileys efter Kalle Anka och sådant kan man inte tacka nej till!
I told you so!
Jo, visst fan hade jag rätt (när har jag det inte förresten?), i morse vaknade jag upp med ett ståfräs av hår. En del av luggen stod rakt ut och inte ens plattången hade en chans. Blöt hår och mössa var mitt enda val..
Jag kände mig så het, jag lovar..
Jag kände mig så het, jag lovar..
Spegel, spegel på väggen där .
Sista tiden har jag väl mer eller mindre sett ut som Cousin itt's barnbarn. Det vill säga att håret behöver klippas, formas, bli något annat än en hög av hår - Edward Scissorhand sökes helt enkelt och nu har jag äntligen unnat mig själv en klippning från en helt underbar frisör som får dig att vilja ta en fika med henne och det var länge sen jag kände mig så härligt fräsch. Redo att möta världen! Men som vi alla vet, eller okej, som vi alla förutom ni som passar i morgonfrillan. Väntar en "härlig" morgondag när jag kommer vakna och inse att frisyren inte riktigt höll för sängen och skönhetssömnen. Vilket betyder att jag förmodligen kommer behöva vakna upp en halvtimme tidigare än vanligt bara för att försöka återställa det som finns kvar av frisyren. Men ja, det är okej! det är okej! jag lovar. Jag räknar med det.
Vänliga hälsningar
Pessimist i själen
Vänliga hälsningar
Pessimist i själen
I-landsproblem numero uno?
Tolv dagar kvar innan jag åker, lämnar vardagens trygga famn. Därför försöker jag hinna med allt och alla. Från det blå dyker folk upp och vill träffas - Vad fan! Kunde de inte hört av sig för ungeför en månad sen när kalendern var mindre full? Nej. Det är nu de vill träffas, ta en fika, äta middag eller ha en utekväll. Den senaste veckan har jag knappt varit hemma, dagarna är schemalagda från morgon till kväll. Roligt men batterierna börjar ta slut. Alone-time, what's that?..Visst, visst det är egentligen väldans sorgligt att jag sitter här och klagar på att vara populär, vad är det för fel på mig? Hur kan jag göra det? Här finns det människor i världen som inte har några vänner alls, som inte har någon och jag klagar på att jag har för många? Aldrig ska man vara nöjd!
Suck .
Vänninor som är irriterade.. finns det något värre? Som avger små, små hintar om att allt inte riktigt står bra till men som trots frågan "Är allt okej?" Envisas med att svara "Ja" Fast man vet.. Jo, tacka ja! Man vet.
När musiken talar till dig!
Ibland kan och behöver man inte göra något annat än att nicka medgivande, ge tummen upp och följa rytmen.
"I get up in the evening
and I ain't got nothing to say
I come home in the morning
I go to bed feeling the same way
I ain't nothing but tired
Man I'm just tired and bored with myself
Hey there baby, I could use just a little help"
- Bruce Springsteen "Dancing in the dark"
..Och självklart inse att du är inte den enda som kan bli trött på dig själv. Förstå dina vänner och familj som måste leva med dig. Livet är fan inte lätt när det är svårt .
Out of Body Experience?
Blablabla..bla..bla..jag känner..bla..bl..aaa..jag vill..blablablabla..tänk om..
Out of Body Experience? Tror du man kan önska sig en sådan ur julkalendern? i julklapp? ett sådant där upplevelse-paket? Om man blundar och slår ihop sina röda små skor? eller kanske gnuggar en lampa med svinto så den skiner? För jag är i stort behov av en stund för mig själv just nu. Eller snarare från mig själv. Ungefär som när man tar en paus i ett förhållande minus det där senare tjafset och krånglet med "- we were on a break!!; - No we weren't!!"
Trött på sig själv, är väl inte riktigt okej eller? Det är om inget annat, en jävligt knivig situation. Jag menar hur tusan löser man en sådan situation? Mantran framför spegeln varje morgon om hur bra jag är, vilken utomordentlig människa jag är?.. eller kanske ett par nya skor, en ny klänning skulle göra susen? .. Har faktiskt ingen aning, men så är jag ju i och för sig väldigt partisk eller är detta bara början till en störning, ska jag förvänta mig flera röster i huvudet snart..? A la united states of Tara?
Out of Body Experience? Tror du man kan önska sig en sådan ur julkalendern? i julklapp? ett sådant där upplevelse-paket? Om man blundar och slår ihop sina röda små skor? eller kanske gnuggar en lampa med svinto så den skiner? För jag är i stort behov av en stund för mig själv just nu. Eller snarare från mig själv. Ungefär som när man tar en paus i ett förhållande minus det där senare tjafset och krånglet med "- we were on a break!!; - No we weren't!!"
Trött på sig själv, är väl inte riktigt okej eller? Det är om inget annat, en jävligt knivig situation. Jag menar hur tusan löser man en sådan situation? Mantran framför spegeln varje morgon om hur bra jag är, vilken utomordentlig människa jag är?.. eller kanske ett par nya skor, en ny klänning skulle göra susen? .. Har faktiskt ingen aning, men så är jag ju i och för sig väldigt partisk eller är detta bara början till en störning, ska jag förvänta mig flera röster i huvudet snart..? A la united states of Tara?
Lukten från hans aftershave.
Jag ska vara fullständigt ärlig och säga att jag saknar "det" just nu. Jag saknar att ha någon att hålla i handen, någon att skratta med och någon att krama innerligt. Jag saknar att ha någon att prata med, att ha någon att kyssa och ha någon som får mig att fnittra så där löjligt. Jag är nog inte bara fysiskt sjuk just nu utan även kelsjuk. Det är rätt konstigt hur vissa saker kan få mig att vilja skeda med någon så fruktansvärt. Bara ligga där och känna värmen av någon annan, lukten från hans aftershave och de värmande andetagen. Jag saknar det.
Jag flyr min kos
Shit. Jag kanske inte har berättat att jag flyr fältet om en månad - mest för att jag har lärt mig att allt blir så mycket bättre om man inte bara rymmer från sina problem, utan om man lämnar landets gränser när man gör det så blri allt så mycket lättare. Ironi på högsta nivå? Men vad spelar det för roll? Jag säger då bara: Hej då svenska problem och Hallå heta främlingar med dialekt som jag aldrig kommer träffa igen!
Så om en månad flyger jag iväg till staden där gatufester, kiltar och säckpipor regerar. Där planen är att festa i fjorton dagar. Festa så pass mycket att till och med mina promenadskor kommer att ge mig skavsår. Kanske låter lite tonårsaktigt men ibland måste även vi "vuxna" få släppa ner garden av vardagliga rutiner och problematik. Vi måste få ge oss ut i den stora vida världen med ett öppet sinne och en alldeles ny party skrud som gör livet bra mycket roligare och snyggare att leva i.
En flicka kan väl få drömma .. eller hur?
Så om en månad flyger jag iväg till staden där gatufester, kiltar och säckpipor regerar. Där planen är att festa i fjorton dagar. Festa så pass mycket att till och med mina promenadskor kommer att ge mig skavsår. Kanske låter lite tonårsaktigt men ibland måste även vi "vuxna" få släppa ner garden av vardagliga rutiner och problematik. Vi måste få ge oss ut i den stora vida världen med ett öppet sinne och en alldeles ny party skrud som gör livet bra mycket roligare och snyggare att leva i.
En flicka kan väl få drömma .. eller hur?
