SeriousSarcasm

Ja, jag är arg. Jag har varit arg i en månad (på ett ungefär) Jag är arg på allt och alla. Arg på världen i helhet. De flesta mornarna vaknar jag upp och inser att det inte finns så mycket att sträva efter, världen är en ondsint plats full med idioter som på ett eller annat sätt kommer att förstöra för dig. De flesta nätterna går jag och lägger mig med en tanke om att solen aldrig kommer dyka upp igen.

Jag önskar att jag kunde tro på ett bättre värld men det gör jag inte. jag önskar att jag fortfarande kunde ha samma tanke om den plats vi lever på som barnen. Jag önskar jag kunde leva i nuet - fånga ögonblicket och bara vara men det kan jag inte. För jag har sett för mycket, varit med om för mycket, gjort för mycket.
Jag är dryg på ett sådant sätt att folk reagerar och kanske är det för att jag är trött på att dölja saker och ting? Kanske är jag dryg för att jag har gett upp? Kanske är jag dryg för att jag insett att i slutändan så dör man ensam och det finns ingenting att göra åt saken.