"All nice guys. They'll finish last." Jag kan faktiskt ärligt skriva att det finns en gnutta sanning i det, det finns någonting hos "bad boys" som gör att i alla fall jag (nej, jag skriver inte för resten av den kvinnliga populationen)finner dem lite extra attraktiva, varför ? Ja, säg det! Varför finner vi Dylan från Beverly Hills, Chuck Bass från Gossip girl och Dr.Mcsteamy från grey's anatomy etc etc heta?Kanske har det med den där känslan som de ger en, den där carpe-diem-du-har-mig-bara-just-nu-imorgon-finns-jag-inte-här! Ledsen ni snälla killar men den känslan är lite svår att få när ni mer eller mindre garanterar att ni kommer stanna kvar, genom att fråga om nästa dejt eller numret (Nej, en sådan där badboy bryr sig inte om ditt nr, så länge han får följa med hem)

Jag måste också säga att de där bråkiga, stöddiga och helt odrägliga killarna som man kanske faller för där i baren, där i mörkret, är inte de som stannar kvar längst. Nej nej, för inte tusan skulle jag bjuda hem en sådan att presentera för mamsen, nej på samma sätt som några av det manliga könet (ja, mina killkompisar då) ser på en tjej och dömer henne utifrån om hon är ett one-night eller potientiell flickvän..

Så jag vet inte riktigt vad jag tycker om det citatet eller det faktum att en del (jo, jag har träffat på er) faktiskt använder det som en ursäkt "Jag får ingen tjej eftersom snälla killar alltid kommer sist", som ett argument mot oss av det kvinnliga könet "Men vad då? varför ska jag vara snäll för? snälla killar kommer ju ändå alltid sist! Ni vill ju bara ha elaka ändå!"- vad är då det viktigaste för ni "snälla killar" där ute? Att lyckas få med flickan hem för en natt eller att få flickan att stanna kvar för en livstid? Vad är det ni snälla pojkar är ute efter? För om det är samma sak som "the bad boys" så är ni ju faktiskit lika dåliga ni eller?

Bara en fundering

Så återigen Stekaren, han är tillbaka och bättre än någonsin, han har tagit sig lite mer mod eller okej inte mod, han har berättat för värmlänningen att han är kär i en tjej men att han inte vågar berätta det för tjejen eftersom han är rädd att hon ska säga nej. (det där blir tydligen inte lättare ju äldre man är)  Han har även förklarat att den här specielle tjejen förmodligen är den rätta för honom, DEN RÄTTA, tjejen som han ser stå och laga lasagne i köket samtidigt som deras två barn leker kull i en villa ute i Täby. Värmlänningen har nu förstått. Ja, hon är inte dum den där! Problemet som återstår är att hon absolut inte vill ha stekaren som pojkvän men hon gillar honom som vän (låter bekant! Mr. Nice guy?) To be continued.

Stekaren har lyckats arbete sig in under täckmanteln - kompis, han anses numera vara värmlänningens nya vän trots hans föregående misstag (han kalla henne ful..typ). Detta genom att agera såsom en vän gör utan några som helst uppenbarliga tecken på något mer än vänner för värmlänningen. Men för en utomstående part som mig själv kommer han inte alltid undan med sin dolda plan och täckmantel. Såsom när han försiktigt rör hennes hår, när han intresserat frågar henne hur kärleksliv går? Men blir ointresserad så fort hon berättar om hur mysigt bra det är. Och när han berättar för värmlänningen att han är kär i någon men han vill inte säga vem, enligt mig säger det allt. Han har gått och blivit kär i värmlänningen.

Han agerande påminner mig lite om lågstadiet, då man gick omkring och blev kär i någon var tredje dag på ett ungefär men när vännerna sina frågade, sa man att man inte riktigt ville säga vem det var. Tills man började spela sanning och konsekvens då blev det så mycket lättare att ta reda på vem alla i klassen var kär i. (Oftast var det i samma kille men man lyckades hålla sams ändå, monogami var inte särskilt genomtänkt när man var yngre)

Så det är kanske det som måste göras - lite sanning och konsekvens med stekaren.

Let the game begin..

Låt mig presentera Stekaren, han är en man från landet bortom civilisationen som med sitt svarta bakåtslickade hår, står framför spegeln minst en halvtimme varje morgon (spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast är?) Tuben av hårgelé används som om det vore vatten, föda, syre och egot växer för var dag som går, trots att han ser ut som en "Average Joe", inget speciellt att åma sig över (han får inte damerna att sära på benen precis). Stekaren är även en man som inte kommer ihåg ditt namn oavsett hur många gånger du säger det, om det nu inte är så att han är intresserad av att få dig, köpa dig, ha dig som en trofé i glasskåpet. Han står på gränsen av självsäker och dryg. Han är killen som börjar närma sig trettio men som fortfarande står i baren och letar efter supermodellen och tror att han kan få henne (trots att han aldrig lyckats) Han ser alla andra män i omgivningen som ett hot mot sin egen manlighet.

Det min vän är Stekaren, mannen som jag har under några tillfällen studerat. Han har fått upp ögonen för en av mina vänner, värmlänningen., vilket för mig är mer eller mindre som att ha sin egna dokusåpa att titta på, underhållning på högsta nivå.  Ja, det är kanske rätt taskigt att se på två människors sociala samspel som sin egna underhållning men vad fan, det gör livet så mycket roligare.

Dagens samtal.
På något sätt har vi vid bordet kommit in på hur lång tid det tar att göra sig klar på morgonen innan det är dags att ge sig ut i den farliga, hopplösa världen som vi kallar vår egen.

Stekaren - För mig tar det minst en halvtimme framför spegeln

Värmlänningen - För mig tar det typ tio minuter, på med mascara och eyeliner sen är jag klar!

Stekaren - Jo, men det är ju trevligt när folk bryr sig om sitt utseende

Värmlänningen - Ja, men det finns ju fan gränser speciellt om man bara ska till skolan.

Stekaren - Ja det är klart, men jag menar titta bara på er tjejer, ni kan fixa och trixa till er så att ni är skitsnygga, jag menar att ni skulle ju kunna se bättre ut än vad ni gör nu.

Värmlänningen - öh va?

Jag - you are so screwed.. (Skrattar så att jag gråter under min halsduk)

Stekaren - Nej, men jag menar att du är snygg nu men..man kan ju bättre om man tar sin tid.

Ett mycket intressant sätt att försöka visa sitt intresse för en tjej, han börjar med att berätta att han bryr sig om sitt utseende och sedan med att klaga på hennes utseende genom att säga att hon kan mycket bättre. För att sen säga att hon är snygg men ännu en gång kommentera att hon inte är tillräckligt snygg. Hur tänker han? Är hans manliga ego så stort att han varje morgon när han skådar sin spegelbild ser Brad Pitt.

Fortsättningen följer..

Det var en sådan där kväll på fyllan då man varken vet hur man hamnade i den ena positionen efter den andra - det bara liksom händer. Så jag sitter i badkaret (jag var full sa jag ju, det verkade bekvämt) och på ett eller annat sätt hamnar jag i en livlig diskussion med tre andra kalasmänniskor om hur vidare menstruations-sex är något som borde vara total tabu eller om det är något helt naturligt och inget att åma sig över.

Marsianerna (männen) som bestod av 50% av den lilla samtalsgruppen yttrade kommentarerna

- Om man är kåt så är man! Desperation brukar hjälpa det med.

- Antingen blöder hon ingenting eller så blöder hon som en stucken gris och är det, det andra ja då kanske man borde tänka över sina handlingar en gång i månaden. Lena handen finns ju alltid!

- Så länge hon inte har någon PMS så är det helt okej, ja och det underlättar ju om hon inte har ont..Därför ger man henne en ipren innan. (skratt)

- Rullar man på en kondom på snorren så är det ju fan ingen fara! den har ju sin regnrock på sig.

Medan resterande 50% det vill säga de från Venus sa.

- Det värsta är att man som tjej oftast är kåtast när man har mensen, det är som ett av Guds stora skämt för man känner sig inte precis speciellt fräsch, varken nere eller uppe.

- Sätter man en handduk under så funkar det men förstår inte riktigt varför man inte kan vänta i ett par dagar.

- Det är därför Gud uppfann P-piller! Ingen mens men mycket sex

När jag väl hade kommit upp hur badkaret (duschdraperiet föll ner på mig) så hade diskussionen avtagit, alla tittade på varandra så där som man gör när gruppen har kommit till en överenskomelse. Man nickar lite smått, ler lite fint och ursäkter sig från badkaret för att se vad resten av kalaset pratar om. Men han sa, hon sa, vi sa, de sa att det är okej att ha sex när det blöder så länge det inte gör ont och man har täckt täcke, lakan och snorren med skydd.

..Okej, kommer du ihåg mr. Nice guy? Om du har läst min blogg förut så vet du vem det är. Jo, den där killen som har fått mig att använda hjärnan mer än en gång - tankeverksamheten. I allafall så vill jag inte vara den där typiska tjejen som ältar men nu är det ju så att det är väl just det jag gör. (En av sakerna som perfekta jag måste jobba på tydligen)

Men nu är det så att antingen är det Mr. Nice guy som är konstig eller så är det jag som har problem, kanske är det både och. Jag utesluter inte den möjligheten men jag har funderat. Hur kan man vara så olika under olika situationer, låt mig beskriva Mr Nice guy när han träffar på mig.
Vid textmeddelanden är han flörtig, rolig och charmig etc. etc.
Vid Telefonsamtal är han stel, inte så pratglad och ja, han låter som om man stör honom (detta oavsett om han ringde eller du) och en aning stöddig om jag ska vara ärlig.
 Vid real life möten är han tyst, bortkommen och stel.

Så nu undrar ju jag - vem fan är han egentligen?

Vad menar han egentligen? Vad är det han vill? Försöker han säga något? För många hintar, för många koder för mitt stackars huvud.

Jag undrar hur många gånger jag tänkt så, det känns som om så fort det kommer in en man i bilden så får man för sig att man är någon sorts psykolog, någon som ska tyda hans meningar. Nu har han inte sms:at tillbaka på en kvart, "ignorerar han mig?" "vill han inte svara?" "varför svarar han inte?" "Vill han inte prata med mig?"

Jag skäms när jag kommer på mig själv med dessa tankar. Det är olidligt. Det är hemskt. Man borde skämmas. Att behöva den bekräftelsen är inte något man borde sträva efter. Men istället för att skärpa sig, istället för att gå vidare så sitter man där med sina väninnor och pratar sönder det hela. "Men vad sa han då?" "Du vet hur män är, de.."  "Jo men han menar nog så här.."

Det är riktigt sorgligt, här befinner man sig på 2000-talet,, man har sitt liv, man har sitt arbete, sina vänner, sitt eget. Man har klarat sig själv utan problem. Men så fort en man kommer in i ens liv så förvandlats denna superkvinna till något annat, till en satans psykolog. Jag vet inte vad du tycker men själv så börjar jag tröttna på att tolka och tyda, jag börjar trötta på att bete mig som psykolog - jag är ingen psykolog, kommer aldrig att bli en. Jag har helt enkelt tröttnat på att spela dessa oändliga spel som aldrig verkar ta slut.

Sms1 "Det är så tråkigt att vara ensam"

Sms2 "Jag var på en fest igår, där fick jag kyssar från två tjejer.."

Sms3 "Damn that girl liked me"

Sms4 "I miss you"

Vet du vad?

GAME OVER