I-landsproblem numero uno?
Tolv dagar kvar innan jag åker, lämnar vardagens trygga famn. Därför försöker jag hinna med allt och alla. Från det blå dyker folk upp och vill träffas - Vad fan! Kunde de inte hört av sig för ungeför en månad sen när kalendern var mindre full? Nej. Det är nu de vill träffas, ta en fika, äta middag eller ha en utekväll. Den senaste veckan har jag knappt varit hemma, dagarna är schemalagda från morgon till kväll. Roligt men batterierna börjar ta slut. Alone-time, what's that?..Visst, visst det är egentligen väldans sorgligt att jag sitter här och klagar på att vara populär, vad är det för fel på mig? Hur kan jag göra det? Här finns det människor i världen som inte har några vänner alls, som inte har någon och jag klagar på att jag har för många? Aldrig ska man vara nöjd!
