SeriousSarcasm

Så återigen Stekaren, han är tillbaka och bättre än någonsin, han har tagit sig lite mer mod eller okej inte mod, han har berättat för värmlänningen att han är kär i en tjej men att han inte vågar berätta det för tjejen eftersom han är rädd att hon ska säga nej. (det där blir tydligen inte lättare ju äldre man är)  Han har även förklarat att den här specielle tjejen förmodligen är den rätta för honom, DEN RÄTTA, tjejen som han ser stå och laga lasagne i köket samtidigt som deras två barn leker kull i en villa ute i Täby. Värmlänningen har nu förstått. Ja, hon är inte dum den där! Problemet som återstår är att hon absolut inte vill ha stekaren som pojkvän men hon gillar honom som vän (låter bekant! Mr. Nice guy?) To be continued.

Julen är runt hörnet och det betyder bara en sak; Städning pågår. Ingen städar som min mor städar, när hon julstädar. De flesta av oss dammar lite, tvättar lite golv, plockar fram lite julpynt, bakar pepparkakor och sen är det klart men inte min mor inte. Nej, här ska det rengöras, det ska bli så rent att det ska gå att äta mat från vilken yta som helst i lägenheten, du ska alltså kunna kliva in i förrådet och äta kladdkaka på golvet utan risk för bacillusker. Du ska kunna slicka på toalettstolen och den ska smaka som mogna sommarbär en kväll i juli. 
Hon har även en utarbetat plan för hur städningen ska gå till (bit för bit, rum för rum) och eftersom hon är en smålänning med stor käft ger sig ingen in på en duell kring det (inte ens jag) Resten av familjen bara nickar och beter sig väl mer eller mindre som karatekid "wash on - wash off" utan gnället det vill säga.

Detta betyder då att lugnet på helgerna är som bortblåsta, dammsugaren (ett av hennes vapen) har kommit och sugit upp friden och tydligen även alla ens andra planer för helgen. (glöm och dröm om att få gå och göra något roligt) Min mor har förvandlats till ett städmonster vars enda uppgift är att få en armé av städare kring henne som föjer hennes minsta vink, det spelar ingen roll om klockan är innan tio på lördagmorgon, du har en massiv baksmälla från fredagens bravadder och du kom hem för bara några timmar sen, det är bara upp och hoppa, du har en dammvippa med ditt namn på.

Jag hatar att städa.

Jag vill hyra en luftballong och flyga runt på himlen bland moln och avgaser, jag vill sno en ubåt och dyka runt bland gamla gummistövlar och sjöstjärnor, jag vill bygga en tidsmaskin och hälsa på Madonna då hon var ung, galen och riktigt ordentligt vild, jag vill bo i ett kollektiv och bara måla väggarna i regnbågensfärger, jag vill, jag vill. Jag vill så mycket att det nästan värker. Jag vill köpa mig en släde och åka runt och  leka jultomte - ge alla barnen i världen julklappar, jag vill sätta mig på ett flygplan utan att veta destinationen, jag vill sova i en trädkoja och jag vill vara Indiana Jones för en dag. jag vill, jag vill, jag vill.

Stekaren har lyckats arbete sig in under täckmanteln - kompis, han anses numera vara värmlänningens nya vän trots hans föregående misstag (han kalla henne ful..typ). Detta genom att agera såsom en vän gör utan några som helst uppenbarliga tecken på något mer än vänner för värmlänningen. Men för en utomstående part som mig själv kommer han inte alltid undan med sin dolda plan och täckmantel. Såsom när han försiktigt rör hennes hår, när han intresserat frågar henne hur kärleksliv går? Men blir ointresserad så fort hon berättar om hur mysigt bra det är. Och när han berättar för värmlänningen att han är kär i någon men han vill inte säga vem, enligt mig säger det allt. Han har gått och blivit kär i värmlänningen.

Han agerande påminner mig lite om lågstadiet, då man gick omkring och blev kär i någon var tredje dag på ett ungefär men när vännerna sina frågade, sa man att man inte riktigt ville säga vem det var. Tills man började spela sanning och konsekvens då blev det så mycket lättare att ta reda på vem alla i klassen var kär i. (Oftast var det i samma kille men man lyckades hålla sams ändå, monogami var inte särskilt genomtänkt när man var yngre)

Så det är kanske det som måste göras - lite sanning och konsekvens med stekaren.

Let the game begin..

Så har man åkt på vinter förkylningen (den där sjukdomen som ingen tycker synd om dig när du har), den där jäveln som bara dyker upp så där helt plötsligt när kylan återvänder från sin korta semester till Sverige, utan att ringa eller mejla om sin ankomst. Vilket betyder att man blir sängliggandes denna helg (inte på det sättet man skulle vilja vara sängliggandes)

Nej, man ligger här som ett drägg och försöker komma på sätt att underhålla sig själv - film (den där franska filmen du alltid velat se men inte haft tillräckligt tålamod för att engagera dig i), bok (den där boken man lovat sig själv att läsa så fort man får tid), blötlägga sig själv i badkaret tills man ser ut som ett missfärgat russin. Det är det som är problemet med förkylningar (förutom det hela att det gör dig sjuk och äcklig), man är sjuk, tillräckligt sjuk för att stanna hemma, för att inte orka med en utekväll med sina alltid redo- vänner, tillräckligt sjuk för att svettas och se ut som om du kommer från inspelningen av 28 dagar senare. Men inte för sjuk för att bara vilja sova och yra omkring bland pepparkakshus och sjungande troll.

Det är ruskigt tråkigt.

Låt mig presentera Stekaren, han är en man från landet bortom civilisationen som med sitt svarta bakåtslickade hår, står framför spegeln minst en halvtimme varje morgon (spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast är?) Tuben av hårgelé används som om det vore vatten, föda, syre och egot växer för var dag som går, trots att han ser ut som en "Average Joe", inget speciellt att åma sig över (han får inte damerna att sära på benen precis). Stekaren är även en man som inte kommer ihåg ditt namn oavsett hur många gånger du säger det, om det nu inte är så att han är intresserad av att få dig, köpa dig, ha dig som en trofé i glasskåpet. Han står på gränsen av självsäker och dryg. Han är killen som börjar närma sig trettio men som fortfarande står i baren och letar efter supermodellen och tror att han kan få henne (trots att han aldrig lyckats) Han ser alla andra män i omgivningen som ett hot mot sin egen manlighet.

Det min vän är Stekaren, mannen som jag har under några tillfällen studerat. Han har fått upp ögonen för en av mina vänner, värmlänningen., vilket för mig är mer eller mindre som att ha sin egna dokusåpa att titta på, underhållning på högsta nivå.  Ja, det är kanske rätt taskigt att se på två människors sociala samspel som sin egna underhållning men vad fan, det gör livet så mycket roligare.

Dagens samtal.
På något sätt har vi vid bordet kommit in på hur lång tid det tar att göra sig klar på morgonen innan det är dags att ge sig ut i den farliga, hopplösa världen som vi kallar vår egen.

Stekaren - För mig tar det minst en halvtimme framför spegeln

Värmlänningen - För mig tar det typ tio minuter, på med mascara och eyeliner sen är jag klar!

Stekaren - Jo, men det är ju trevligt när folk bryr sig om sitt utseende

Värmlänningen - Ja, men det finns ju fan gränser speciellt om man bara ska till skolan.

Stekaren - Ja det är klart, men jag menar titta bara på er tjejer, ni kan fixa och trixa till er så att ni är skitsnygga, jag menar att ni skulle ju kunna se bättre ut än vad ni gör nu.

Värmlänningen - öh va?

Jag - you are so screwed.. (Skrattar så att jag gråter under min halsduk)

Stekaren - Nej, men jag menar att du är snygg nu men..man kan ju bättre om man tar sin tid.

Ett mycket intressant sätt att försöka visa sitt intresse för en tjej, han börjar med att berätta att han bryr sig om sitt utseende och sedan med att klaga på hennes utseende genom att säga att hon kan mycket bättre. För att sen säga att hon är snygg men ännu en gång kommentera att hon inte är tillräckligt snygg. Hur tänker han? Är hans manliga ego så stort att han varje morgon när han skådar sin spegelbild ser Brad Pitt.

Fortsättningen följer..