It's not over until I say it's over?

Okej, Mr. Nice guy har inte pratat med mig sen den där sena kvällen i November, då jag berättade för honom att jag inte var intresserad (inge flickvänsmaterial för honom). Ja, han gav mig en total diss (inte för att jag inte förtjänade den) Han gav ingen respons, inge svar, ingenting men så en söndag som denna, när mitt huvud bankar som tusan och jag tror jag blivit "smått" full av hostmedicinen jag hittade längst in i medicinskåpet, kan ha glömt att kolla på utgångsdatumet, ja då bestämmer han sig för att logga in på msn (eller ta bort blockningen?) och säga hej.

Hej?

Inte bara hej utan han börjar att samtala med mig, frågor om väder och vind och ja, han är sitt "vanliga" jag igen. Så nu vet jag inte riktigt om det är hostmedicinen som gör mig totalt förvirrad eller om det är lite av båda. Trodde ju att jag låg på hans never-talking-again-lista. hmpfh. Så vad vill han? Egot i mig säger att han vill försöka vinna mig tillbaka medan den logiska sidan av mig säger att han såklart bara vill vara vänner (trots att vi redan försökt med det) Sen finns den där hemska sidan av mig "ha dina vänner nära men dina ovänner närmare"-sidan av mig som säger till mig att jag borde se upp, jag borde se upp för alla inbjudningar till fester och kalas som slutar med att jag får en hink grisblod över mig, Carrie-style.

Ja, jag har ingen jävla aning.

Kommentarer
Postat av: Anonym

DU + JAG = PRATA IMORGON!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

2008-12-14 @ 21:41:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0