Nice guys finish last?
"All nice guys. They'll finish last." Jag kan faktiskt ärligt skriva att det finns en gnutta sanning i det, det finns någonting hos "bad boys" som gör att i alla fall jag (nej, jag skriver inte för resten av den kvinnliga populationen)finner dem lite extra attraktiva, varför ? Ja, säg det! Varför finner vi Dylan från Beverly Hills, Chuck Bass från Gossip girl och Dr.Mcsteamy från grey's anatomy etc etc heta?Kanske har det med den där känslan som de ger en, den där carpe-diem-du-har-mig-bara-just-nu-imorgon-finns-jag-inte-här! Ledsen ni snälla killar men den känslan är lite svår att få när ni mer eller mindre garanterar att ni kommer stanna kvar, genom att fråga om nästa dejt eller numret (Nej, en sådan där badboy bryr sig inte om ditt nr, så länge han får följa med hem)
Jag måste också säga att de där bråkiga, stöddiga och helt odrägliga killarna som man kanske faller för där i baren, där i mörkret, är inte de som stannar kvar längst. Nej nej, för inte tusan skulle jag bjuda hem en sådan att presentera för mamsen, nej på samma sätt som några av det manliga könet (ja, mina killkompisar då) ser på en tjej och dömer henne utifrån om hon är ett one-night eller potientiell flickvän..
Så jag vet inte riktigt vad jag tycker om det citatet eller det faktum att en del (jo, jag har träffat på er) faktiskt använder det som en ursäkt "Jag får ingen tjej eftersom snälla killar alltid kommer sist", som ett argument mot oss av det kvinnliga könet "Men vad då? varför ska jag vara snäll för? snälla killar kommer ju ändå alltid sist! Ni vill ju bara ha elaka ändå!"- vad är då det viktigaste för ni "snälla killar" där ute? Att lyckas få med flickan hem för en natt eller att få flickan att stanna kvar för en livstid? Vad är det ni snälla pojkar är ute efter? För om det är samma sak som "the bad boys" så är ni ju faktiskit lika dåliga ni eller?
Bara en fundering
En tre timmar lång förälskelse
Det var väl som en lite tre timmars förälskelse och mer än så behövdes inte, det var vad det var och det tog slut när jag inte längre orkade slå på tangentbordet och insåg att skönhetssömnen var dömd att misslyckas men inte sömnen i sig. Så i förmiddags när jag väl vaknade mådde jag bra, jag hade det där leendet på läpparna som man endast får när man lyckas träffa någon intressant, någon som vill veta mer om en själv, någon som vill höra ditt favorit skämt som alla andra hört alldeles för många gånger. Det var helt enkelt en välbehövd pick-me-up.
(Tyvärr så var han väl egentligen en sextioårig man på jakt efter en dum tjej som han kunde få att klicka "ja" på webkamera erbjudandet men en tjej kan väl ändå få drömma om att det fortfarande finns män där ute i den stora läskiga världen som bryr sig - både i den här världen och den utanför dataskärmen)
Misery loves company but the attention is all mine!
En dålig vän?
Jag hör ljudet från chatten på facebook som påminner en om att någon finns på andra sidan, min kära vän sitter och skriver från sin vrå om hur svårt allt är, hur kärlekslivet är krångligt men för att vara ärlig så orkar jag inte, jag orkar inte läsa andras problem, orkar inte besvara det, har inte så mycket vettigt att säga ändå.
Så istället svarar jag korta fraser, sådana som överlever och krävs för fortsatt samtal från hennes sida medan jag sitter här och skriver - det funkar tydligen och ännu har hon inte märkt att jag inte är där. Det är egentligen inte okej, det vet jag, jag borde bry mig om vad hon skriver - engagera mig på det sätt som jag vet att hon förtjänar.. men inte i kväll. Betyder det att jag är en dålig vän?
..Det är fan inte lätt när det är svårt
