Lukten från hans aftershave.

Jag ska vara fullständigt ärlig och säga att jag saknar "det" just nu. Jag saknar att ha någon att hålla i handen, någon att skratta med och någon att krama innerligt. Jag saknar att ha någon att prata med, att ha någon att kyssa och ha någon som får mig att fnittra så där löjligt. Jag är nog inte bara fysiskt sjuk just nu utan även kelsjuk. Det är rätt konstigt hur vissa saker kan få mig att vilja skeda med någon så fruktansvärt. Bara ligga där och känna värmen av någon annan, lukten från hans aftershave och de värmande andetagen. Jag saknar det.


Jag flyr min kos

Shit. Jag kanske inte har berättat att jag flyr fältet om en månad - mest för att jag har lärt mig att allt blir så mycket bättre om man inte bara rymmer från sina problem, utan om man lämnar landets gränser när man gör det så blri allt så mycket lättare. Ironi på högsta nivå? Men vad spelar det för roll? Jag säger då bara: Hej då svenska problem och Hallå heta främlingar med dialekt som jag aldrig kommer träffa igen!

Så om en månad flyger jag iväg till staden där gatufester, kiltar och säckpipor regerar. Där planen är att festa i fjorton dagar. Festa så pass mycket att till och med mina promenadskor kommer att ge mig skavsår. Kanske låter lite tonårsaktigt men ibland måste även vi "vuxna" få släppa ner garden av vardagliga rutiner och problematik. Vi måste få ge oss ut i den stora vida världen med ett öppet sinne och en alldeles ny party skrud som gör livet bra mycket roligare och snyggare att leva i.



En flicka kan väl få drömma .. eller hur?



Jag har mina prioriteringar!

Med halsmandlar stora som fotbollar och en näsa som inte längre kan användas som andningsmedel, sitter jag uppe denna fredag, att ligga ner och försöka sova är väl inte topp-situationen just nu trots trötthet, om inget annat så uppstår andingssvårigheter, det funkar inte ens med att stoppa upp små pappersbitar i näsan och nässpray har jag glömt att införskaffa trots flåsande promenad till apoteket tidigare idag, där jag istället lyckades komma hem med nagelförstärkare och nagelfil. Kan jag skylla på feberyran? När min mor såg min shoppingpåse skakade hon mest på huvudet.. det där med prioriteringar? Ja, vad ska jag säga.. Jag må kanske inte kunna andas men jag har jävligt snygga naglar. 

Haha, väldigt roligt.. eller inte

Nej, det där med passet gick väl inte så bra. Konstigt? Tja, det komiska var att under hela tiden trodde jag att det handlade om att spackla på sminket rätt när det egentligen handlade om attityd. Kortet visar ingen Rudolf med röd mule utan ser snarare ut som en mycket morgontrött a.ka bakis, men spacklad kvinna som är på sina första dag av PMS, vilket jag inte är men ja..en bild säger väl mer än tusen ord.  Jag hoppas någon skrattar gott där uppe i allafall.

Jag menar har du någonsin frågat dig själv om man kan se självmordbenägen ut på ett kort? Om du har det, så kan jag ju numera av ren erfaranhet svara: Ja, det kan man.

Nöden har fan ingen lag!

Jag är sjuk, näsan rinner så där härligt vattnigt och kan liknas vid det svenska sommarvädret eftersom det aldrig slutar regna och rinna , vilket gör att jag nyser minst en gång i kvarten, dock borde jag inte klaga så mycket kring själva nysningen som faktiskt är rätt skön, pirrar gott i kroppen. Men ja, resten av mig pirrar väl inte så mycket förutom när jag darrar av feberfrossa, det är i och för sig ett sorts pirrande eller?

 Ja, så i alla fall jag är sjuk. Varför blir man alltid sjuk när man har som mest saker att göra? Jag har inget val än att gå upp tidigt och skaffa pass imorgon. Passfotot. Mm. Just det. PassFOTO när jag är sjuk. Jag menar någon däruppe vill mig tydligen riktigt ont, för skadeglädjen är enorm. Passfoton är i samma släkte som ID-foton och brukar aldrig sluta bra oavsett hur man försöker när man är frisk och kry, jag menar du skulle se mitt ID, jag ser ut som Bambi på motorvägen som upptäcker bilen alldeles försent, låt oss säga två sekunder innan krocken?. Och nu är det tänkt att jag ska fixa det hela med en förkylning.

Kan man ens få renen Rudolf att se okej ut med sin röda näsa? Med Bambi hade jag i alla fall en chans, stora ögonen och en förvånad blick kan man leva med. Men Rudolf?



.. Inte en chans!



Nämen seriöst.. kommer bli intressant att se hur mycket smink som krävs för att se någolunda bra ut. Det är nog dags att ta till det tunga artilleriet. Jag menar - Nöden har fan ingen lag!

7och1halvtimme?

Hur många timmar ska man sova per natt för att fungera normalt? Någonstans i huvudet har jag för mig att det är sju och en halvtimme. Det betyder att jag som vanligtvis går upp vid halv sju måste gå lägga mig.. Ja runt elva. En helt okej tid egentligen men ändå lyckas jag aldrig. Kan inte komma ihåg senast jag la mig vid elva. Skulle jag gå och lägga mig nu, just i detta tillfälle, men då ligger jag redan tjugo minuter bakom. Typiskt mig.


Så hur ska jag tolka det här?

Apropå föregående inlägg så måste jag skriva för er som vill veta, att än så länge när det gäller "skills" så leder sjömannen med stor marginal. Varför? Jo, sjömannen hade tatueringar (en för varje hamn, förmodligen en brud här och där också men vem bryr sig? Ska ju inte skaffa radhus med honom precis), sjömannen är borta tre månader i taget (alltså pojkvänsmaterial) och han var faktiskt den trevligaste och artigaste av dem. Han visste vart man hade ögonen på riktigt, alltså inte i brösthöjd, han hälsade och pratade med vännerna runt bordet och han försökte sig inte på något som han inte kunde hantera. Ja, han hade bra raggningsteknik helt enkelt. Den värsta av dem tre.. kan ni gissa? .. Polismannen, vem annars?


Män i uniform?

Förrförra helgen träffade jag på en sjöman, helgen därefter en blivande doktor och ikväll en blivande polis. Jag börjar se ett mönster, en röd tråd som jag måste medge inte är så pjåkig. Inte så pjåkig alls.


RSS 2.0