SeriousSarcasm

Han gillar mig men jag? jag gillar honom inte (kan vi inte bara vara vänner?). Hur hamnar jag i dessa situationer? Hur lyckas jag? Varför gillar dessa killar mig samtidigt som jag inte känner något, det finns inget där, det är tomt. Är det jag? Är det jag som är så ärrad, så avdomnad, som blev så totalt sårad av det som en gång var, att jag förlorat det. En skrämmande tanke - att det är jag.

Det finns mycket som jag ogillar men inte mycket som jag hatar så mycket att jag nästan har inte kan andas.
Jag hatar när folk sätter in mig i fack, de bestämmer sig i förhand hur jag är och tror sedan att de vet vad jag är. "stockholmare", "dramaqueen", "the funny one", "subban",, jag har blivit kallad det mesta och det har inte så mycket med namngivningen att göra, men det som stör mig är de små kommentarerna som kommer med denna syn  "vad då? sånt gillar väl du?"  eller  "ja, sån är väl du". Jag avskyr det. Jag har bara lust att ställa mig där och skrika åt personen, berätta att jag är mer än så men samtidigt tycker jag synd om dessa människor som inte ser mer, de missar något.