Hela tjocka släkten

Om bara en och en halvtimme är det julafton. En del av mig är glad att julafton bara är en gång om året, för tusan vad krävande det är! Träffa hela tjocka släkten och vara så där härligt artig, vara med om olika sorters "intervjuer" och besvara samma frågor om skolan och min utbildning trehundrasjuttioåtta gånger.. Le och tacka när man får klappar som man absolut inte har någon nytta för och som förmodligen kommer hamna längst bak i garderoben. Ja, det är helt enkelt inte bara julmust, pepparkakor och Janssons frestelsen som står på schemat. Sen kan man ju i och för sig vakna upp på den positiva änden av sängen och inse att det är tanken som räknas när det kommer till klapparna, att man ska vara glad över sin stora tjocka släkt för alla har inte en sådan och så finns det ju alltid glögg och Baileys efter Kalle Anka och sådant kan man inte tacka nej till!

I told you so!

Jo, visst fan hade jag rätt (när har jag det inte förresten?), i morse vaknade jag upp med ett ståfräs av hår. En del av luggen stod rakt ut och inte ens plattången hade en chans. Blöt hår och mössa var mitt enda val..
Jag kände mig så het, jag lovar..

Spegel, spegel på väggen där .

Sista tiden har jag väl mer eller mindre sett ut som Cousin itt's barnbarn. Det vill säga att håret behöver klippas, formas, bli något annat än en hög av hår - Edward Scissorhand sökes helt enkelt och nu har jag äntligen unnat mig själv en klippning från en helt underbar frisör som får dig att vilja ta en fika med henne och det var länge sen jag kände mig så härligt fräsch. Redo att möta världen! Men som vi alla vet, eller okej, som vi alla förutom ni som passar i morgonfrillan. Väntar en "härlig" morgondag när jag kommer vakna och inse att frisyren inte riktigt höll för sängen och skönhetssömnen. Vilket betyder att jag förmodligen kommer behöva vakna upp en halvtimme tidigare än vanligt bara för att försöka återställa det som finns kvar av frisyren. Men ja, det är okej! det är okej! jag lovar. Jag räknar med det.

Vänliga hälsningar

Pessimist i själen

I-landsproblem numero uno?

Tolv dagar kvar innan jag åker, lämnar vardagens trygga famn. Därför försöker jag hinna med allt och alla. Från det blå dyker folk upp och vill träffas - Vad fan! Kunde de inte hört av sig för ungeför en månad sen när kalendern var mindre full? Nej. Det är nu de vill träffas, ta en fika, äta middag eller ha en utekväll. Den senaste veckan har jag knappt varit hemma, dagarna är schemalagda från morgon till kväll. Roligt men batterierna börjar ta slut. Alone-time, what's that?..Visst, visst det är egentligen väldans sorgligt att jag sitter här och klagar på att vara populär, vad är det för fel på mig? Hur kan jag göra det? Här finns det människor i världen som inte har några vänner alls, som inte har någon och jag klagar på att jag har för många?  Aldrig ska man vara nöjd!


Suck .

Vänninor som är irriterade.. finns det något värre? Som avger små, små hintar om att allt inte riktigt står bra till men som trots frågan "Är allt okej?" Envisas med att svara "Ja" Fast man vet.. Jo, tacka ja! Man vet. 

När musiken talar till dig!

Ibland kan och behöver man inte göra något annat än att nicka medgivande, ge tummen upp och följa rytmen.

"I get up in the evening
and I ain't got nothing to say
I come home in the morning
I go to bed feeling the same way
I ain't nothing but tired
Man I'm just tired and bored with myself
Hey there baby, I could use just a little help"
- Bruce Springsteen "Dancing in the dark"


..Och självklart inse att du är inte den enda som kan bli trött på dig själv. Förstå dina vänner och familj som måste leva med dig. Livet är fan inte lätt när det är svårt .





Out of Body Experience?

Blablabla..bla..bla..jag känner..bla..bl..aaa..jag vill..blablablabla..tänk om..

Out of Body Experience? Tror du man kan önska sig en sådan ur julkalendern? i julklapp? ett sådant där upplevelse-paket? Om man blundar och slår ihop sina röda små skor? eller kanske gnuggar en lampa med svinto så den skiner? För jag är i stort behov av en stund för mig själv just nu. Eller snarare från mig själv. Ungefär som när man tar en paus i ett förhållande minus det där senare tjafset och krånglet med "- we were on a break!!; - No we weren't!!"

Trött på sig själv, är väl inte riktigt okej eller? Det är om inget annat, en jävligt knivig situation. Jag menar hur tusan löser man en sådan situation? Mantran framför spegeln varje morgon om hur bra jag är, vilken utomordentlig människa jag är?.. eller kanske ett par nya skor, en ny klänning skulle göra susen? .. Har faktiskt ingen aning, men så är jag ju i och för sig väldigt partisk eller är detta bara början till en störning, ska jag förvänta mig flera röster i huvudet snart..? A la united states of Tara?



RSS 2.0