SeriousSarcasm

Hur kan man vilja vara singel? Det är ju så mysigt och härligt och alldeles, alldeles underbart att ha någon att krama när man kommer hem, att ha någon som köper rosor till en på alla hjärtans dag. Ja, men fan vad härligt det är att kunna kliva in på en bar och leka fiskdamm, tusan vad härligt det är att istället för att köpa en julklapp till sin partner att kosta på sig de där utav-denna-värld-snygga skorna som man dreglat på över i två månaders tid.

Ibland kan man ju undra hur människor tänker, jag kan inte räkna på mina händer - hur många gånger jag har fått den där blicken, den där som alla vi glada singlar möter när man säger med största självsäkerheten att man är singel till någon som själv är i ett förhållande. Den där gud-vad-det-är-synd-om-dig blicken! Och sen kommer frågan "varför?" Ja, för det är ju klart att om man är singel måste man ha en ursäkt för att vara det, det kan ju absolut inte vara så att du själv valt att vara singel?. Att du har under dina levnadsår insett har du inte är något flickvänsmaterial(ännu, om någonsin?) du väljer hellre skorna framför killen, det vore ju konstigt och helt onormalt. Sen när man själv ställer frågan till den monogama, flickvänstypen (du vet hon som inte kan sluta prata om killen i sitt liv, hon som får dig att vilja hoppa ut framför en bil) varför hon har pojkvän, då tittar hon på dig som om det var det dummast hon hört, som om det är det livet går ut på, att hitta en partner, gifta dig, skaffa villa, vovve och Volvo, men tänk om man vill ha mer? Tänk om man inte vill nöja sig med grannpojken? Tänk om man är kravmärkt och man tycker att det är helt okej, faktiskt för att vara ärlig - det är helt jävla underbart!