Jag ska aldrig mer dricka
Dagen efter, de flesta av oss känner igen symptomerna efter en kväll ute, en kväll innehållande alldeles för lite vett och för mycket alkohol. Tyvärr har denna tillfälliga åkomma även biverkningar, det kan gå lätt huvudvärk och allmän seghet till dunkande huvudvärk, illmående event. kräkande och en känsla av att man aldrig mer kan äta - något annat än snabbmat (Nachos..mmm..)eller ta sig upp ur sängen, om det nu var sin egen säng man hamna i
Tyvärr, var min gårdag en sådan där som ger en den där sista biverkningen, den där som får en att vakna upp men genast att ångra att man vaknat upp - hela rummet snurrar inklusive dig själv. Den där härliga känslan som får en att yttra de fem kända orden "Jag ska aldrig mer dricka"
Så nu sitter (sängliggandes) jag här och ifrågasätter min egna styrka, min egna förmåga att säga nej. En del av mig ser detta problem som något min mor gett mig. Min kära mor som alltid lärt sin dotter (jag) att man tackar inte nej till något att dricka, visst då var det förmodligen saft och inte vodka men rutiner sitter i. En annan del av mig vet att gårdagen var mitt egna fel, jag kunde ha druckit H2O eller Virgins (drinkar utan alkohol) istället. Men inte jag, inte.
Nej, jag ska celebrera med mina vänner och hålla samma tempo såklart! Jag ska ha massa fyllesamtal som jag kan ångra dagen efter (varför ringde jag Mr.Nice guy, varför?), jag ska ha förlorat en hel del hjärnceller och såklart ska jag förlorat min värdighet när jag tittar på de bilder som togs under gårdagen (hur kunde jag tycka att den posen/minen var en bra idé?) Resultatet av detta är att jag fortfarande befinner mig i min älskade säng sedan i morse..
Förutom när ett av mina behov kallade (jag kunde inte sluta tänka på ett glas med coca cola) Tog jag mig äntligen upp ur sängens sköna omfamning för att bege mig till affären (affärer har coca cola). Det är vid sådana tillfällen som man äntligen förstår att solglasögon inte bara är en accessoar som ska få en att se "cool" ut, utan även en livsnödvändighet. Men när man är bakis så döljer tyvärr inte ens de mörkaste solglasögonen konsekvenserna av baksmällan - håret har blivit knullrufsat och ens kläder består av det som var lättast att få på sig, mjukisbyxor och en sjabbig t-shirt.
Nej, utan istället får man stå ut när kassörskan skrattar lite smått åt en, när man står där i kassan ( fortfarande med solglasögonen på sig), barnen som förväntar sig att man när som helst ska förvandlas till hulken, vilket man nästan gör eftersom de inte kan sänka sin röstnivå! och såklart grannarna på balkongen som tittar efter en utifall att man skulle snubbla på en osynlig tråd - skadeglädje (Balansen har jag fortfarande inte funnit sen igår kväll när jag mer eller mindre kröp upp för trappan)
Ursäkta mig men mitt glas cola med isbitar väntar.
