Jag diggar dina persikor och jag vill skaka ditt träd!
Vin och vänner, vänner och vin..speciellt ens vänninor och vin går ihop lika bra som korv med bröd eller Marabou-chokladkaka och menstruation. Man sitter där på en uteservering och vinet bara väller in samtidigt som det även väller ut lite senare (Köerna på damtoaletterna är sorgliga! det är därför vi kvinnor går tillsammans..går fortare så) Helt plötsligt märker man att man mer eller mindre har börjat tävla om att överrösta musiken i bakgrunden och man märker även att det var länge sen det man såg botten på vinglaset (det verkar som om glaset fyller på sig själv, alldeles magiskt, helt fantastiskt)
Man pratar på om allt, konversationen har inga gränser (tyvärr) den kan gå från att prata om busstrejken till hur man på bästa sätt ger oralsex. Som sagt, det finns inga gränser. Sen så dyker det upp, det manliga könet. De där männen som suttit och glott på oss sen de kom in (Man känner sig lite smått överbevakad). Dyker helt plötsligt upp vid ens sida och varje gång är det detsamma, kanske inte samma ord men samma mening "Får man göra er sällskap?" och innan man ens hunnit yttra sig, sitter de där. Stolarna trollas magiskt upp ur deras bakfickor och så sitter de där och ler. Varför ler de alltid så fånigt? varför? det är veckans fråga, varför detta fåniga leende? och varför har vissa män inte förstått ännu att våra ögon inte sitter där brösten sitter?
haha tack vara vinet och gott sällskap så framstår allt som magiskt,
du, vi borde ha tröjor där det står "våra ögon är här uppe" och sen en pil då kanske vi skulle få mera ögonkontakt med de pojkarna ;p
